Besök av Fredrik Nivaeus från UD/FMR
Publicerad: 3 juni 2007

Den 23 maj 2007 gästade Fredrik Nivaeus från UD/FMR ICC-gruppens möte för att informera om regeringens och EU:s arbete för ICC.

Fredrik Nivaeus arbetar på Utrikesdepartementets avdelning för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (FMR). Vid avdelningen finns tre enheter: folkrättsgruppen, mänskliga rättighetsgruppen och processgruppen. Själv har han varit vid Utrikesdepartementet i två år och har främst arbetat med krishantering.

Allmänt kan sägas att det inom Utrikesdepartementet (och övriga EU) sker ett kontinuerligt arbete för att få fler stater att ratificera Romstadgan. Sverige hjälper också ICC med pratiska frågor såsom rättslig assistans, insamling av bevis, annan assistans under de pågående förundersökningarna m.m. Frågan om den svenska implementeringen av Romstadgan ligger däremot helt på Justitiedepartementets bord.

Vid sidan av att ge allmän information besvarade Fredrik Nivaeus vissa frågor som gruppen hade:


1. Agerar Utrikesdepartementet för att Moldavien och Ukraina skall ratificera Romstadgan?

Sverige agerar inte specifikt för att dessa länder skall ratificera stadgan men om tillfälle ges så tar Sverige upp frågan till diskussion. Båda länderna är positivt inställda till ICC. De har inte hittills ratificerat Romstadgan eftersom de anser att det skulle förorsaka konstitutionella problem, bl.a. vad gäller minoritetsbefolkningars rättigheter. Tyskland arrangerade i mars 2006 ett stort seminarium om ICC i Moldavien och bidrog med expertkunskaper. Ukrainas ambassad i Stockholm tog förra året kontakt med det svenska Utrikesdepartementet och frågade hur Sverige gick tillväga vid ratificeringen, bl.a. vad gäller konstitutionella frågor. Man kan därför sluta sig till att det där finns ett politiskt intresse för en ratificering.


2. Agerar Utrikesdepartementet för att Filippinerna skall ratificera Romstadgan?

Sverige har länge arbetat aktivt för att förmå Filippinerna att ratificera Romstadgan. Förra året arrangerade t.ex. den svenska ambassaden i Manila ett seminarium om ICC för den filippinska militären. Håkan Fridman, tjänsteman vid Justitiedepartementet, är tillsammans med ett antal svenska ministrar i Manila denna vecka. Bl.a. är den svenske försvarsministern med vid besöket. Syftet med resan är att Sverige skall redogöra för de positiva effekterna av en ratificering av Romstadgan. Delegationen skall under tre dagar möta ett antal filippinska ministrar och NGO:er. Sveriges förhoppning är att Japans ratificering skall uppmuntra övriga länder i regionen att ratificera Romstadgan. I september i år får Sverige en ny ambassadör i Manila. Denne kommer att initieras i ICC-frågan av Utrikesdepartementet och fortsätta det arbete som den nuvarande ambassaden bedriver. Troligt är att den kommande ambassadören har folkrättsbakgrund.

Anna Dahlbäck påpekar att det framför allt är militären som behöver bearbetas. Hon föreslår upprepade utbildningsinsatser från svensk sida, gärna utav svensk militär. Hon uttrycker sin och Amnestys förhoppning om att den kommande ambassadören kommer att vara lika aktiv i ICC-frågan som den nuvarande. Framöver önskar Amnesty information på förhand om resor som företas till Filippinerna av svenska regeringsrepresentanter och departementstjänstemän.


3. Agerar Utrikesdepartementet för att Thailand, Indien och Nepal skall ratificera Romstadgan?

Sverige agerar inte specifikt för att dessa länder skall ratificera Romstadgan. Den nuvarande politiska situationen i Nepal är svår. En möjlig kontakt för Amnesty är Lena Sund, som är chef för FN:s MR-kontor i Nepal.


4. Hur har arbetet för ICC delats upp inom EU?

EU:s målsättning är universell ratifikation av Romstadgan, vilket har kommit till uttryck i "EU Action Plan". Varje ordförandeland inom EU tar på sig att under ordförandeskapet genomföra ett antal "demarcher". Detta innebär besök på ambassadörsnivå där EU:s argument för en ratificering framförs. Varje EU-land väljer, efter konsultationer med bl.a. NGO:er, ut vilka länder som skall kontaktas under sitt ordförandeskap.

Därutöver sammanställer EU så kallade "fact sheets" över världens länder. Det är en samlad redogörelse för var respektive land står i ICC-frågan, och hur man från EU:s sida kan agera till förmån för en ratifikation. Sverige ansvarar/har ansvarat för att skriva fact sheets om Turkiet, Filippinerna, Mexiko och Syrien. Dessa "fact sheets" fungerar som en kunskapsbas för EU på vilka EU:s strategier grundas. Dokumenten är inte offentliga. Att Sverige har ansvar för att skriva fact sheets om vissa länder, innebär inte att Sverige på något annat sätt har ett särskilt ansvar för att förmå just dessa länder att ratificera Romstadgan (även om författandet av en fact sheet om ett visst land givetvis kan leda till ett särskilt engagemang för det landet).

Det finns ingen annan ansvarsfördelning mellan EU:s medlemsländer såvitt gäller ICC än den ovan angivna.


5. Vad är bestämt angående översynskonferensen?

År 2009 skall det ske en översyn av Romstadgan. Ordet "convean" i Romstadgan har tolkats som att man ska sammankalla till konferensen år 2009 och inte att konferensen måste hållas detta år. Troligt är att själva konferensen äger rum år 2010. Vad som skall behandlas under konferensen debatteras livligt. Inget är ännu bestämt.

Att definiera aggressionsbrottet har prioritet. Sverige har hitintills haft en mycket framträdande roll i arbetet med att definiera aggressionsbrottet. Detta arbete har framför allt skötts av Pål Wrange (även han anställd på UD/FMR).Även nya brott har diskuterats, som narkotikabrott och terrorism. Förmodligen kommer en stor del av diskussionerna att behandla avvecklingen av ad hoc-tribunalerna och överföringen av mål till ICC. Den svåraste frågan att avklara blir Säkerhetsrådets roll visavi ICC. I den frågan är stadgeparterna i dagsläget långt ifrån överens. Det finns en risk att parterna inte kommer överens och att översynskonferensen ses som misslyckad, vilket skulle kunna skada ICC. Det är därför av vikt att konsensus kan uppnås.


Sammanställt av Johanna van Rooij från Amnestys ICC-grupp