Amnestys pressnotis den 4 januari 2006
Publicerad: 19 januari 2006

Observera att denna notis inte handlar om ICC.

THAILAND

Våldsamheter i södra Thailand skördar människoliv


Befolkningen i Thailands sydligaste delar är utsatt för daglig skottlossning från förbipasserande bilar, bombattentat genomförda av oidentifierade väpnade grupper och myndigheternas hårdhänta försök att stävja våldet. Sedan januari 2004 har över 1 000 personer dödats i våldsamheterna.

Amnesty uppmanar myndigheterna att agera i enlighet med internationella normer för mänskliga rättigheter och vädjar samtidigt till de väpnade grupperna att omedelbart upphöra med de urskillningslösa angreppen mot civila.

I en rapport som Amnesty släpper på onsdagen, Thailand: Locals trapped by escalating violence in the South, beskrivs hur våldet slår blint mot såväl unga som gamla, alla yrkeskategorier, buddistiska munkar och muslimer som tros samarbeta med regimen.

Våldet har nått sådana proportioner att det påverkar nästan hela tillvaron för människorna i Thailands tre södra provinser, Narathiwat, Pattani och Yala, som gränsar till Malaysia. Befolkningens möjligheter att resa, tillgodogöra sig utbildning, arbeta och bedriva handel har kraftigt kringskurits eller helt kullkastats.

Amnesty är allvarligt oroad över de thailändska myndigheternas metoder för att komma till rätta med situationen i södra Thailand. Våldet har besvarats med godtyckliga fängslanden, tortyr och misshandel av gripna personer. Angreppen mot befolkningen i området har inte utretts på ett tillfredsställande sätt och unga muslimska män har utpekats som skyldiga till brott utan att några bevis presenterats. Ett okänt antal människor har "försvunnit" och människorättsaktivister som försökt att samla in information om dessa fall har utsatts för anonyma dödshot och andra trakasserier.

- Den lokala befolkningen känner sig alltmer oskyddad mot våldet, säger Amnesty. – Givetvis är det en mycket svår uppgift för den thailändska regimen att få stopp på våldsamheterna, men den har ett ansvar att skydda landets befolkning och måste garantera rättssäkerheten och att myndigheterna agerar inom lagens ramar.

Från en liten buddistisk by bestående av 24 hushåll har det rapporterats till Amnesty att sju invånare har skjutits till döds sedan februari 2004. Byborna reser numera aldrig ensamma när de ska någonstans och är oroade när de sänder barnen till skolan. De har inte heller kunnat ägna sig åt sin försörjning på gummiplantager de senaste två månaderna eftersom de är för rädda för angrepp.

- Vi har en meningslös tillvaro… Inget är säkert. Vi bara väntar på att döden ska slå till igen, säger de till Amnesty.

Byborna anser att myndigheterna inte har utrett morden ordentligt, vilket bidragit till att de känner sig än mer utsatta.

- De thailändska myndigheterna måste utreda alla rapporter om människorättsbrott, oavsett om de utförts av väpnade grupper eller av säkerhetsstyrkorna, säger Amnesty. De skyldiga måste ställas inför rätta. Nuvarande lagstiftning som ger säkerhetsstyrkorna immunitet måste revideras så att de kan åtalas för eventuella brott de begår.

Sedan 2004 har våldet i södra Thailand ökat markant även om olika väpnade grupper tagit till vapen för att kräva självständighet under de 100 år som gått sedan de tre södra provinserna annekterades av Thailand. Den senaste tidens oroligheter har dock skett utan att någon gruppering har tagit på sig ansvaret eller ställt några politiska krav.

Somchai Neelapaijit, en välkänd muslimsk advokat som företrädde några av dem som gripits i samband med våldsamheterna, "försvann" den 12 mars 2004. Det har fortfarande inte gjorts några framsteg i försöken att hitta honom.

Neelapaijits "försvinnande" har på ett mycket allvarligt sätt försvårat arbetet för andra människorättsaktivister i södra Thailand. De är oroade för sin säkerhet och anser inte att de har möjlighet att skydda sig mot de hot de utsätts för.

Myndigheterna i Thailand införde undantagstillstånd i de tre sydligaste regionerna i juli 2005. Detta har förlängts och gäller för närvarande till den 19 januari 2006.

Författad av: Solveig Hauser, vikarierande pressekreterare