Artikel i Upsala Nya Tidning
Publicerad: 10 september 2002

Artikel i Upsala Nya Tidning, publicerad den 1 juli 2002

Ingen människa är en ö,
var gång en människa dör, förminskas jag,
ty jag är en del av mänskligheten.

Orden är den engelske poeten John Donnes och är tagna ur en dikt som han skrev för 400 år sedan. De beskriver väl den princip som Amnesty International i drygt 40 år har kämpat för, nämligen att grova kränkningar av mänskliga rättigheter är en internationell angelägenhet och en angelägenhet för envar.

Idag träder den internationella brottmålsdomstolens stadga i kraft. Det betyder att domstolen - världshistoriens första och enda permanenta internationella brottmålsdomstol - snart kan börja arbeta.

Detta är ett viktigt steg mot att kunna utdöma straff för personer som gjort sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Domstolen är ett led i att skipa internationell rättvisa och få slut på brott mot mänskliga rättigheter. Arbetet med att skapa en permanent internationell brottmålsdomstol har pågått sedan andra världskriget, men det är först nu som den politiska viljan är tillräckligt stark för att nå målet.

I grunden bygger domstolen på några få mycket enkla, men nog så omvälvande, tankar: Det internationella samfundet har ett gemensamt ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter. Den enskilde individen ansvarar för sina handlingar. Lydnadsplikt utesluter inte ansvar för brott. Ställning som stadsöverhuvud friar inte från straff.

Amnesty International anser dock att domstolen har vissa begränsningar. För att domstolen ska kunna få ett globalt mandat, s.k. universell jurisdiktion, måste alla världens länder bli medlemmar av domstolen. Vid den diplomatiska konferensen i Rom, då den internationella brottmålsdomstolens stadga antogs, var knappt åttio procent av de närvarande staterna beredda att ge domstolen universell jurisdiktion. Men på grund av en politisk kompromiss, som syftade till att få så stor uppslutning som möjligt bakom stadgan, enades man om att domstolen enbart skulle kunna pröva brott som begåtts i ett land som är medlem av domstolen eller då den anklagade är medborgare i ett land som är medlem av domstolen. Först med ett världsomspännande medlemskap kan vi därför vara säkra på att brotten kommer att prövas var de än har begåtts.

Ytterligare en begränsning är att domstolen endast kommer att ha kompetens att pröva vissa brott, nämligen folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Andra grova kränkningar av mänskliga rättigheter faller utanför domstolens kompetens.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att den internationella brottmålsdomstolen endast kompletterar de nationella domstolarna. Det betyder att domstolen enbart kommer att behandla fall som de nationella domstolarna inte kan eller vill ta upp. Huvudansvaret för att åtala personer som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser vilar på de stater som är parter till stadgan och inte på den internationella brottmålsdomstolen.

Ingressen till brottmålsdomstolens stadga bekräftar att alla stater har en skyldighet att åtala personer som har gjort sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Amnesty International uppmanar därför alla stater, inklusive den svenska regeringen, att införa universell jurisdiktion i sin nationella lagstiftning, för att på så sätt göra det internationella rättssystemet och arbetet mot straffrihet effektivt samt för att se till att de egna domstolarna blir ett godtagbart komplement till den internationella brottmålsdomstolen.

Amnesty International kräver dessutom att den svenska regeringen, och andra regeringar, anpassar sin lagstiftning på flera sätt. Den måste se till att personer kan dömas för grova kränkningar av mänskliga rättigheter oberoende av deras officiella kapacitet och att de kan dömas oavsett när i tiden brottet begicks. Ursäkter som "jag lydde bara order" får inte accepteras av nationella domstolar. Åklagare och domstolar måste kunna arbeta utan politisk inblandning och andra staters lagar som skyddar förövare får inte göras gällande. Slutligen måste nationella åklagare, domare, poliser och försvarsadvokater få utbildning i internationella regler om mänskliga rättigheter.

Yttre hot mot domstolens möjligheter att bekämpa brott mot mänskliga rättigheter är att länder som Kina och Indien har valt att inte bli medlemmar och således motsätter sig etablerandet av en internationell brottmålsdomstol. Än mer beklaglig är USA:s hållning. I maj i år tillkännagav USA:s regering att man inte tänker bli medlem av domstolen. Dessutom förklarade man att man anser att inga juridiska skyldigheter följer av den signering av stadgan som USA gjorde i slutet av år 2000.

Trots att USA tidigare arbetade för att en permanent brottmålsdomstol skulle upprättas, så tar man idag alltså ställning mot domstolen. USA anser att det finns en risk för att domstolen kommer att användas i politiska syften och kräver att få kunna lägga in veto mot att amerikanska medborgare blir åtalade. Ett sådant veto skulle givetvis urholka domstolens verksamhet och har inte accepterats. USA har tyvärr också utnyttjat sitt inflytande till att försöka få andra länder att inte bli medlemmar. Ett sådant motarbetande av domstolen anser Amnesty International vara helt oacceptabelt.

Med mäktiga motståndare och klara begränsningar i mandatet kommer domstolen att försvagas. Ett stort ansvar vilar därför på världens stater att bli medlemmar av domstolen och att arbeta för att den ska kunna verka på ett effektivt sätt. Amnesty International uppmanar den svenska regeringen och andra regeringar världen över att fortsätta att aktivt stödja domstolen, att protestera mot USA:s hållning och att verka för att så många som möjligt av världens stater blir medlemmar av domstolen.

Amnesty International uppmanar den svenska regeringen att spela denna aktiva och pådrivande roll genom att bland annat se till att finansiella resurser görs tillgängliga så att domstolen kan sättas upp och det första verksamhetsåret täckas. Vidare bör en ekonomisk fond skapas för offren för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, liksom för offrens familjer. Amnesty International uppmanar även Sveriges regering att bidra till bredast möjliga konsultation i nomineringsprocessen och att kandidater med högsta möjliga kvalifikationer och jämn fördelning mellan könen utses.

Arbetet för den internationella brottmålsdomstolen får inte upphöra nu när stadgan har trätt i kraft, utan måste fortsätta med oförminskad styrka till alla världens länder har blivit medlemmar av domstolen. Målet är att personer, inklusive stadsöverhuvuden, som gjort sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter, inte ska kunna hitta en fristad någonstans i världen.


Carl Söderbergh
Generalsekreterare för
Svenska sektionen av Amnesty International

Anna Dahlbäck
Ordförande för Juristgruppen inom
Svenska sektionen av Amnesty International
http://www.amnesty.se